"Det är dags för kommunpolitikerna att bekänna färg i frågan om skolmaten."

Annika Unt Widell, Skolmatens Vänner
Debatt

Jag tror på familjen!

Annelie Enochsson
Annelie Enochsson

Hur ska det officiella samhället ställa sig till olika samlevnadsformer? Riksdagsledamoten Annelie Enochsson från Göteborg betonar för sin del den stabila familjens betydelse. Får vanliga mödrar och fäder den uppskattning och det stöd de förtjänar?

Jag tror på familjen. Familjen är en plats som är tänkt att värna föräldrarnas gemenskap och ge barnen trygghet. De allra flesta familjer i Sverige idag fungerar också så. Familjer som trygga miljöer för våra barn att växa upp i och där goda normer och beteenden på ett naturligt sätt förs över från en generation till en annan.


Jag har under min tid som riksdagsledamot ofta undrat över varför en del politiker och journalister inte klarar av att man säger att man vill värna familjen. Det verkar som om de som själva har negativa erfarenheter i bagaget av dysfunktionella familjer inte klarar av att de allra flesta familjer fungerar bra och är goda uppväxtmiljöer för våra barn. ”Sörgårdsidyll” är för mig något positivt och eftersträvansvärt.


Jag skulle vilja återupprätta mammorna och pappornas roll som förebilder för sina barn, ge dem råg i ryggen att våga stå för åsikten att trygga familjer är den bästa grunden för trygga barn. Ge föräldrar uppmuntran att, trots mänskliga brister, våga vara föredömen för sina barn och trygga med att de är de bästa föräldrar som deras barn kan ha. Tala om att de duger och kommer att klara sin föräldraroll bra samt att av trygga barn blir det trygga samhällsmedborgare.


De flesta familjer är inte som Lisbeth Salanders extrema antifamilj i Stieg Larssons böcker utan väl fungerande familjer. Det är viktigt att påpeka, att man från samhällets sida måste hjälpa familjer som trots allt inte fungerar.


Dessa föräldrar och barn måste få ett tillräckligt stöd att hitta sin roll som just familj. En satsning på familjen är en god investering för den enskilda individen liksom för samhället i stort.

2010-07-30
// Annelie Enochsson
Det finns 4 kommentar(er)
Bra artikel, Enochsson!
- Bo C Pettersson(2010-08-08 23:51:33)
Man jag finner såväl din problemdefinition som dina förslag till lösningar varande otydliga. Låt mig försöka hjälp till: Problemet består av vår höga individuella beskattning där skatteskalorna är satta så högt att det inte ska gå att försörja en normal familj på en enda normal inkomst, i kombination med sanslöst höga skattesubventioner till den kommunala barnomsorgen, som gör att varken fattiga eller rika förädrar tycker sig ha råd att själva ta hand om sina barn. Mot detta politiska förtryck förefaller du att inte ha mycket mer än verbal sympati för de drabbade att erbjuda. Vi i min förening, Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid (www.barnensratt.se), föreslår kraftigare medicin: familjebeskattning (alltså att familjen, inte de två föräldrarna var för sig) blir skattesubjekt i kombination med avdrag på skatten för försörjningsbörda och för utgifter för inkomsternas förvärvande (som för barnomsorg, utdebiterad till självkostnad). Det skulle inte bara sätta stopp för den pågående ekonomiska diskrimineringen av enlönefamiljer & hemmaföräldrar utan oxå medföra en mängd fördelar på andra plan!
Tänk dig ett land med en stat
- Krister Pettersson(2010-08-03 18:56:04)
Tänk dig ett land med en stat, som favoriserar vissa, men missgynnar andra medborgare. Så till den grad, att de favoriserade efter ett fåtal år har fått 3 miljoner pengar mer än de andra. En stat, som tar ifrån medborgarna två av tre inarbetade pengar. Och delar ut dem igen - men bara till dem man favoriserar. Inte för att dessa favoriserade är bättre eller nyttigare för landet. Utan för att de gör som staten vill. Och staten vill, att människor skall leva på ett visst sätt: Människor ska bara ha samvaro med sådana, som inte är särskilt viktiga för dem. Därför motarbetar staten att människor är, och arbetar med närstående. Som betyder mycket för varandra. Ty den här staten gillar inte, att människor skapar och behåller nära band mellan sig. Sådant är förhatligt, ty Staten vill, att banden skall vara mellan människor och Staten själv. För då blir Staten viktigare för människan än andra människor. Andra stater har stadfäst människors fri- och rättigheter. Den här staten struntar i sådant. Fast detta vill inte staten säga rakt ut. Så den förvillar människorna genom att kalla tvånget och diskrimineringen för frihet och jämställdhet. Och staten hyssjar om pengar ut och in. Så att människor tror att de favoriseras. Och de favoriserade hyllar staten - deras gynnare - i media. Media blir till en spegelbild, som tycks visa, att människor gillar statens styrning. Och går med på, att staten vet vad som är bättre för dem än de själva. Så förvandlas människor, som förr var fria medborgare, till undersåtar utan egen vilja. Svaga, resurslösa, blir de angelägna att visa, att de är så nöjda med Statens styrning. Och att de bör favoriseras ännu mer. Och inte vara bland dem, som diskrimineras till misär. Den staten är totalitär - och den är här ! Krister Pettersson Familjekampanjen
Din åsikt, Annelie?
- Lukas Romson(2010-08-03 11:23:35)
Vi är nog många som tror på familjen, men vi kanske definierar familj lite olika. Jag undrar över två detaljer när det gäller Kds politik. Den första är att Hägglund ju tydligt deklarerat att Kd vill att transsexuella inte ska behöva skilja sig för att få byta juridiskt kön. Jag tycker detta är en bra åsikt, men jag får inte riktigt ihop det med att Kd samtidigt (väl?) är emot samkönade äktenskap. Ett äkta par bestående av en kvinna och en man kommer ju både juridiskt sett och i alla sociala sammanhang uppfattas som två män efter byte av juridiskt kön och könskorrigerande behandling, vad skiljer det paret från ett samkönat par? Jag är också intresserad av din åsikt om transsexuella som föräldrar. Hägglund har ju nyligen deklarerat att även Kd kan tänka sig att tillåta att transsexuella skaffar barn i sitt "nya" kön, dvs i praktiken tillåta att män kan bli gravida. Det är en ganska ny åsikt jag inte hört från Kd förut, men glädjande! Hur kom ni fram till detta och vad tycker du?
Jag tror på familjen
- Ing-Marie H Paulsson(2010-07-31 21:49:33)
Hej ! Vi äe många som tror på familjen och dess betydelse - den är ovärderlig. Familjer kan dock se väldigt olika ut och det viktigaste är att det finns trygga vuxna som hjälper barnen att finna sig tillrätta i samhället. En eller flera vuxna tillsammasn med barn bildar en familj och vi, samhället, måste stödja och underlätta för vuxna att våga vara vuxna och sätta gränser för det uppväxande släktet. Trygga vuxna fostrar trygga barn.
Kommentera
Den som kommenterar har eget juridiskt ansvar för sitt inlägg.
Ämne:
Namn:
E-post:
Kommentar:

Mest lästa

Mest kommenterade

Copyright 2009 EMILs tankar AnvändarvilkorSekretessOm EMILKontakt
Denna webbplats hanteras av webbpubliceringssystemet Bluerange Easy. Läs gärna mer och testa själv på www.bluerange.se/easy