De svenska naturbetena med sin blandning av vilda gräs, örter, buskar och träd är en sorts jordbruksmark som nästan inte finns någon annanstans i hela världen. Astrid Lindgren gjorde dem till själva symbolen för den svenska sommaren. Men beteshagarna är inte bara vackra att se på. Med rätt skötsel ger de ett bra och varierat foder till kor och får. Samtidigt är de en av de viktigaste livsmiljöerna för massor av vilda växt- och djurarter. Naturlig betesmark är också den allra resurssnålaste foderproduktion som finns. Marken behöver inte plöjas eller sås. Djuren skördar själva, och gödslar när de ändå är i farten.

Men sedan ett par år har EU-kommissionens tjänstemän börjat ifrågasätta stöden till beteshagarna som kommer via gårdsstödet. I EU-byråkraternas ögon är gräsmarker med fler än enstaka träd inte jordbruksmark utan skog, och ska därför tas bort från den gemensamma jordbrukspolitiken. Invändningarna verkar till stor del bottna i ren okunnighet om hur betesmarker med träd sköts och fungerar, eller i oförmåga att se hur fantastiskt varierat Europas jordbrukslandskap är.

För bonden har detta skapat stor osäkerhet kring hur hon förväntas ta hand om sina marker och vilka ersättningar hon är berättigad till. Djuren tvingas beta i marker som saknar skuggande träddungar.

Ansvariga politiker och myndighet i Sverige har visat en flathet mot EU-tjänstemännens kritik och hot om sanktioner. Redan för ett par år sedan infördes nya, dåligt genomtänkta regler om trädräkning efter EU-riktlinjer. Det fick många bönder att antingen överge sina betesmarker eller panikröja dem för att klara de nya kraven. Jordbruksministern gjorde en insats och visade upp denna unika natur för EU:s jordbrukskommissionär och Sverige gavs möjligheten att se över reglerna.

Men tydligen var EU-kommissionen ändå inte nöjd, och Jordbruksverket har nu skärpt trädförbudet ytterligare. Det är orimligt att ändra reglerna från ett år till ett annat. Liksom annan företagarverksamhet, behöver bönderna tydliga, långsiktiga och enkla regler. De nuvarande reglerna är mer komplicerade och är tvärt emot regeringens förenklingsambitioner och strider mot all tidigare rådgivning.

Inte bara den biologiska mångfalden hotas av detta system. Även lantbrukarna hamnar i en rävsax. För att uppfylla gårdsstödsreglerna tvingas man göra sådana avverkningar av träd och buskar på ett sätt som bryter mot miljöbalken. Lantbrukarna tvingas alltså bryta mot lagen för att få ta del av EU:s gårdsstöd.

Det är därför viktigt att de svenska myndigheterna nu tar sitt ansvar och står för de eventuella kostnader som kan uppkomma till följd av EUs krav. Att enskilda bönder direkt eller indirekt skulle bli återbetalningsskyldiga, trots att de följt de regler som gällde då de ingick i avtal om att vårda betesmarkerna, är fullständigt orimligt.

Diskussionerna kring hur EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska se ut efter 2013 har inletts och Sverige bör i de diskussionerna agera gemensamt med andra medlemsländer så att reglerna för betesmarker både blir enklare och mer långlivade. Att reglerna ändras efter det att bonden ingått avtal om att vårda marken är ohållbart.